Det var et himla liv på nätterna. Grodor och syrsor som spelar. Bushbabies (en rätt stor nattlevande halvapa som låter som en bebis när den skriker) som klättrar på taket och skriker. Men allra högljuddast var flodhästarna. Dom grymtar, gruffar och ropar på varandra särskilt efter att de har blivit mörkt och dom börjar ta sig upp på land för nattens utflykt till betesmarkerna. Nu under torrperioden kan de gå upp till 7 km upp i skogen för att hitta mat. Det är stora motorvägar av väl upptrampade flodhäststigar överallt i bushen. Det är inte vidare tyst när dom små liven (sisådär 2-3 ton) smyger förbi i den torra vegitationen utanför ens sovrum, särskilt inte när de ska plumsa i vattnet igen fram på morgonkvisten. Det låter som dom hoppar ner från flodbanken och gör magplask!