Foto taget från flygplansfönstret. Killimanjaros två toppar sticker upp ovan molnen.
Flög från LHR lördag kväll med BA och landade i Dar es Salaam tidigt söndag morgon.
I Dar blev vi mötta av representanter för det lilla lokala flygbolaget Costal Air. Det bar iväg med en liten propellerkärra rakt ut i bushen.
Efter mycken efterforskning hade vi valt Selous game reserv, Tanzania som resmål för safarin.
Det är den största parken i Afrika (50 000 kvm , 50% större än hela Schweiz!) och UNESCO listat område. Mycket mindre trafikerat av safariturister än de mer välkända norra parkerna. Endast 1% av Tanzanias turister besöker Selous. Under semesterns gång träffade vi på massor av folk som varit i dom norra parkerna och berättat att det var väldigt vackert men man blev rätt less på karavanerna av andra safarijeepar som förstörde lite av naturupplevelsen. I Selous kunde vi vara ute en hel dag och bara stöta på någon enstaka bil om ens det!
Efter bara en mellanlandning fick vi kliva av på vår "hållplats", en liten röddammig gräslandningsbana mitt i ingenstans. Kändes skönt att se att det stod en jeep och väntade under några träd. Även om vi flög med det störst planet i Costals flotta (Cessna som tar 12 passagerare) var det stränga restriktioner på bagagets vikt. Max 15 kg per person! Annars lyfter inte planet. Vi var rätt nöjda med att vi ledigt klarade den begränsningen, inklusive Magnus fotoutrustning, och kan skryta med att vi bara hade handbagage på BA fast vi skulle vara borta i nästan 2.5 vecka.
De först nätterna bodde vi på Sand Rivers lodge som mycket välförtjänt har rykte om sig att vara Tanzanias bästa Safari camp. Ligger vackert på strandkanten av Rufiji floden som ringlar sig igenom Selous. Första lunchen i den lyxiga mässen som är helt öppen mot floden satt vi och njöt av god mat, kall dryck och tittade på flodhästarna som gruffade på varandra precis nedanför i floden och kände hur London bara rann bort ur medvetandet.
Boendet på Sand Rivers är ett under av komfort, särskilt när man betänker att Dar es Salaam ligger 3 dagars körning bort med jeep. God mat och dryck, is i drinkarna, el (solpanel och generator), filtrerat dricksvatten och lyxiga badrum. Ett fåtal vackra bungalows som ligger utspridda längs floden. Byggda i trä på styltor, ett traditionellt vasstak med flera meters takhöjd och en gigatisk säng under en sky av myggnät. Bara ett räcke där väggen mot floden skulle ha varit. Trevligt att kunna ligga i sängen under myggnätet och titta ut över floden och flodhästarna.
Mysig utsikt över floden.
Man hade bra uppsikt över vad flodhästarna sysslade med.
Vi hade några små färgglada kungsfiskare som flög in i rummet lite då och då. Även ett gäng bedårande små apor som satt på grenarna utanför och var väldigt nyfikna när personalen kom med morgonfika serverat i en låda med lock i soluppgången.
Det var et himla liv på nätterna. Grodor och syrsor som spelar. Bushbabies (en rätt stor nattlevande halvapa som låter som en bebis när den skriker) som klättrar på taket och skriker. Men allra högljuddast var flodhästarna. Dom grymtar, gruffar och ropar på varandra särskilt efter att de har blivit mörkt och dom börjar ta sig upp på land för nattens utflykt till betesmarkerna. Nu under torrperioden kan de gå upp till 7 km upp i skogen för att hitta mat. Det är stora motorvägar av väl upptrampade flodhäststigar överallt i bushen. Det är inte vidare tyst när dom små liven (sisådär 2-3 ton) smyger förbi i den torra vegitationen utanför ens sovrum, särskilt inte när de ska plumsa i vattnet igen fram på morgonkvisten. Det låter som dom hoppar ner från flodbanken och gör magplask!
Ett typiskt flodhästspår. Skogen är full av dom. Här går de små liven på rad och trampar precis i samma spår varje natt så att det t.o.m blir en liten mittremsa på stigen.
Man ska tydligen akta sig väldigt för att gå på dessa spår efter mörkrets inbrott. Då kan man bli nermejad. Det finns massor av historier om gröngölingar som slagit upp sitt tält på en sådan stig. Då går flodhästarna rakt igenom tältet sägs det.
Emanuel dukar upp frukost i skuggan av ett träd. Innan vi får kliva ur jeepen har han gått ett varv runt buskarna och kollat efter eventuella lejon.
Dagarna på Sand Rivers gick i en trevlig lunk. Väckning i soluppgången, frukost antingen i mässen eller medpackat för att intas senare i skuggan under ett träd beroende på vårat val av aktivitet. Tillbaka till lodgen vid lunchtid. Siesta under de varmaste timmarna, vila under myggnätet och bada i den lilla poolen. Afternoon tea innan det bar iväg på eftermiddagsutflykt.
Tillbaks igen strax efter mörkrets inbrott för att ljuga tillsammans med dom andra gästerna om vad man upplevt under dagen och lyssna på gamla safarihistorier runt middagsbordet.
En kväll var det en kul Australiensisk tjej som är pilot på Costal Air som stannade över natten (hon hade haft kvällsflygningen ut till Selous). Jätteroligt att prata med henne under middagen och höra alla "flyga-i-bushen" historier. Hur det är att inte kunna landa för att det står en elefant på landningsbanan. Börja cirkla för att skrämma bort den. Till sist vara tvungen att landa och då inte bara ha en elefant på banan utan en uppretad elefant på banan.
Impalahannarna lever ett tufft liv. När de väl lyckats strida till sig en flock med honor blir de ständigt utmanade av andra hanar. De klarar bara att behålla flocken några månader eftersom de blir så svaga av att slåss hela tiden och aldrig hinna äta.
Vi åkte på flera fantastiska game drives från Sand River. Alla par fick en egen guide. Våran guide hette Emanuel och var otroligt kunnig och inte mindre viktigt, passionerat intresserad av djurlivet och växtligheten. Hans entusiasm smittade av sig. Med honom bestämde vi dag för dag vad vi ville göra och var vi ville åka. Det fanns mycket att välja på och vi såg massor av djur. Eftersom det var torrperiod sökte sig djuren ner till floden och några sjöar i närheten. 4x4 Landrovers är ett måste för att ta sig fram i bushen och över uttorkade flodbäddar.
Vi såg massor av djur varje dag: Impalor, elefanter,vårtsvin, gnu, vattenbufflar, babianer, krokodiler, giraffer, zebror, mungos, ekorrar och flodhästar en masse.
Mera sällan: Lejon, leopard, civet cat, hyena, eland, waterbuck, kudu, bushbuck, reedbuck, dik-dik, genet, olika sorters apor.
Väldigt skygga när dom är på land. Kastar sig ner i vattnet så fort man närmar sig. Men man ska visst passa sig noga för att sticka tårna i vattnet.
Vi blev förvånade över hur roligt det var att titta på alla fåglar. Vilket mångfald! Gamar, ugglor, örnar, hornbills, sparrow weaver med sina roliga bon, färgglada bee-eaters, kingfishers och många fler.
Både Ulrica och guiderna tröttnade dock något på Magnus tidskrävande och fruktlösa försök att ta bra foton på kräken i flykten.
Hornbill
Lite lustigt var att flera av guiderna vi träffadepå refererade till karaktärer i filmen "Lejonkungen" när de skulle förklara och berätta om olika djur.
Tex. Ett vårtsvin - Ja ni vet, Pumba i "Lejonkungen"
En eftermiddag gick vi på en walking safari som omväxling till jeepen. Guide och en ranger med gevär. Man ser inte lika mycket djur från marken men det är väldigt spännande att lära sig mer om spår. Dom kallade det lite skämtsammt för en "birds and turds walk".
Sällskap med ett trevligt brittiskt par, Ryan och Val.
Vi blir väldigt förvånade när vi på avstånd ser en kille på en kulle under promenaden. Glatt överraskade när det visar sig att han givetvis är från våran lodge och står där beredd med stolar, snacks, glas, imponerande drinkutbud i kylväska, is och citronskivor. Det var bara att sjunka ner, beställa en drink, vända blicken mot solen som var ca 15 minuter från att nå nedanför horisonten och njuta.
Det är bra service!
Inte vårat foto, men så här ser de ut!
När vi kom hem den kvällen och skulle ta en dusch innan middagen hittade Magnus en bushbaby som klängde på väggen i vårat badrum. Vet inte vem som blev mest förvånad Magnus eller den lilla halvapan när de upptäckte varandra när lyset tändes. Den tittade sig lite förvånat omkring innan den sävligt klättrade ut.
Gnu har inte rykte om sig att vara särskilt smarta djur.
Påminner faktiskt lite om renar i det avseendet.
På bilden ovan har vi skrämt ett gäng av dom så de springer iväg. Men innan dom gör det rusar dom några var runt en buske som synes. Varför? Det kunde ingen förklara för oss.. Magnus egna teori är att en sådan cirkel kan uppstå eftersom om en gnu springer följer dom andra efter. Så om dom alla tre följer efter djuret framför kan det bli lite tokigt.
En gång fick vi se lejon. Jättevackra katter!
En flock med två bröder och sex honor. Vi såg killarna och tre av flickorna.
Dom lever ett mycket gott liv såhär års. Håller till nere vid sjöarna dit djuren förr eller senare måste komma för att dricka. Dom ligger där och slöar i skuggan och sträcker ut en tass och tar sig en Impala när det kurrar lite i magen.
Kollain den välmusklade kroppen!
Just dom här lejonen var väldigt orädda för bilen eftersom de vuxit upp så nära safari campen. Så länge man håller sig i bilen bryr de sig ite ett skvatt. Men när Magnus lutade sig lite ut ur bilen för att fota flög lejonet genast upp och ryggade bakåt.
Lustigt att det är som osynligga väggar på bilen, håller man sig inom dem är det ok men utanför blir man genast ett byte/fiende.
Den mest pulshöjande aktiviteten under safarin var helt klart när vi tog en båttur på floden. Flatbottnad aluminiumbåt med stark motor så långt uppströms det gick innan vattnet blev för strömt. Floden är bred (på sina ställen flera 100 meter) men grund såhär i slutet av torrperioden så det är en ganska smal fåra som det är tillräckligt djupt att köra i.
Magnus på en sten mitt i svartaste Afrika.
När vi kommit så långt uppströms som båten orkade stannade vi och drack en läsk på stranden och tittade på djur och natur.
Magnus upptäckte att han hade en "fartinställning" på hatten. Om man viker upp brättet där bak så blåser inte hatten av när man susar fram fort med båten.
Tur att man är ingenjör och förstår sig på aerodynamik! :-)
På bilden demonstreras den "långsamma" inställningen.
OK, nu kommer vi till vad det är som är en smula nervöst (Magnus tycker spännande) med att åka båt på floden under torrperioden.
Floden är förutom alla krokodiler fullproppad med flodhästar. Dessa rara och söta djur är vansinnigt revirorienterade och ligger där i små grupper som var och en har en hanne som bevakar och försvarar sitt område och sina honor mycket aggressivt. Kör man i den smala fåra vatten man måste hålla sig i för att inte fastna i sanden kommer man oundvikligen in på deras revir. En stor flodhästhanne som kastar sig fram mot båten med öppet gap är tämligen respektingivande och man vill inte köra fast på en sandbank, hellre susa förbi hans revir snabbt med båten. Det var också lite nervkittlande när man såg flodhästarna framför båten sjunka ner under vattenytan och man inte riktigt vet var under båten man har dom. En flodhäst dök faktiskt upp på båten underifrån och knockade till den rejält.
Flodhäst är det djur som orsakar näst mest dödsfall i Afrika. Dom är mycke aggressiva och snabba (även på land). Tydligen så är det så det går till. Dom välter folks båtar (små och ranka utan motor antar vi).
Vilket djur som orsakar flest dödsfall?
Malariamyggan så klart!
Vi stängde av motorn och drev nedströms i tystnad.
Guiden lyckades få syn på en leopard som låg på en sten en bit från floden. Vansinnigt välkamoflerade djur. Han fick förklara ingående var den låg innan vi fick syn på den. Man ska tydligen inte peka. Dom gillar inte det och brukar springa sin väg då.
Dom är mer välkammoflerade än man kan tro när man ser dessa jättedjur. Dom har en tendens att stå där det är lite träd och ha samma vinkel på halsen som grenarna på träden.
Ursvåra att se!
Mitt i det torra helt avbetade ser man dessa vackra rosa blommor, Desert rose. Tydligen oerhört giftiga. Används traditionellt för att framställa gift att stryka på spjutspetsar.
Kvinna vid parkingången.
Efter Sand Rivers bodde vi några nätter på en anna camp som heter Sable Mountain. Helt annan natur och bungalowsen låg utspridda över några kullar.
Campen ligger precis utanför en av parkingångarna. Fördelen med att ligga utanför parken är att man tex. kan åka på nattsafari vilket vi gjorde. Såg massor av spännande saker i strålkastarskenet. Hur snällt det är mot djuren att åka omkring och lysa på dom kan man kanske diskutera. Finns kanske en anledning varför det inte är tillåtet inne i parken.
Vid parkingången fick vi också bevittna att det går att putta igång en lastbil!
Vi var väldigt nyfikna på vad som hände inne i det lilla kontoret vid ingången. Varje gång man skulle åka in i parken var guiden tvungen att gå in och vara borta väldigt länge. Vi försökte fråga om vad det egentligen var för mystiska omständliga saker som skedd där inne? Guiderna bara ryckte på axlarna och mumlade något om pärmar och listor.
